Tusan! Precis när jag hittat en trappa upp ur mörkret så går trappsteget sönder! Det känns som om jag vill bli emo igen! Hur gick det till? Allt var ju så bra, jag spelade fotboll med några kompisar, gick promenad & mådde alldeles utmärkt...tills nu. Kanske är det de där humörsvängningarna som gör sig påminda, men jag vill inte ha dem tillbaka! Det är inge vidare roligt att må skit. Det känns som om alla hatar mig för att jag är lite udda. Och varför måste alla mina kompisar vara så snygga? Jag blir bara som en osynlig skugga vid deras fötter, någon som alltid finns där men som inte märks. Hur skulle någon kunna tycka om något som de inte ser?