Del två!
Chapter 2
Det första svärdet undvek hon lätt men resten av dem kom likt en regnskur & tvingade henne att hoppa undan så att de använde hennes soffa som nåldyna istället. Arg som ett bi för att dem förstört hennes älskade soffa sparkade hon undan benen för den chockade mannen som var närmast. Han, i sin tur, föll på två till som också tappade balansen, men det hindrade dem inte så länge. Samantha hade hoppats att slippa döda någon av dem men nu gav dem henne inte mycket till val. Hon drog fram två kastknivar ur sina stövlar & kastade dem mitt mellan ögonen på de närmaste karlarna. Dem föll på en mikrosekund men deras kamrater brydde sig inte. Hon parerade nästa hugg & vred svärdet ur handen på honom för att själv använda det för att skära handen av honom, hon ville helst slippa döda honom. Han sprang ut ur huset direkt men det var fortfarande sju män kvar som fortfarande såg lika – om möjligt ännu – förbannade ut. Den här gången orkade hon inte tveka, så hon gjorde ett 180 graders hugg som fällde allesammans. ´Typiskt, nu måste jag städa undan dem också!´ tänkte hon bittert och släppte sitt blodiga svärd & grabbade tag i två liks kläder för att släpa ut dem. Det tog en stund att dra ut alla i en hög utanför huset, men nu var det nästa problem. Vad skulle hon göra av dem? En stor brasa skulle folket i staden märka, dessutom gillade hon inte den groteska iden. ´Om jag varit min syster så skulle problemet redan vara löst`. Buttert så placerade hon huvudet i handen & tänkte så att det knakade. Floden! Den skulle vara perfekt! Den låg bara ett par hundra meter bort & inga hus låg på vägen. Hon hämtade en gammal vagn som hon haft sedan några år då hon haft häst. Samantha lyfte upp kropparna på den & drog dem bort från hennes bostad. Vägen var guppig & gjorde det hela jobbigare, hon hade inte dödat så många på en gång förut. Hon hade knappt dödat någon eftersom det inte hade behövts. Men hon tålde inte män som trängde sig på kvinnor/flickor utan vilja. Då kunde hon verkligen tappa kontrollen.
Nu var floden inom hör håll & Samantha vågade sig på en suck av lättnad, ´det skulle ordna sig´. Hon kom fram till kanten av strömmigaste delen av floden någon minut senare & började putta ner liken i vattnet. När hon hade två kvar prasslade det till i busken bara några meter bakom henne. Hon spärrade upp ögonen då hon hörde en hel grupp av människor från byn närma sig.
Ok, kapitlen kanske är lite kort men jag har inte all tid i världen vet ni!