Why do you see?
Why are you free?
Why do you cry?
Why do you die?

What will you do?
What will be true?
What will you realise?
What will be on the dice?

What do you see,
When you look at me?
Why do you see me on the shore?
I JUST DON´T GIVE A FUCK  ANYMORE!

Sara, if I write in english I DON´T have a problem with you answering me in english. It´s easier acctually, if you ask me. It makes it so much more fun. If you have a life that is.

Do you always have to say something? I think I´m suffering of moodswings, one minute I can be huging everybody and the next I just want to kill them. I seriously don´t think that´s normal. In some documentries I´ve heard that it can depend on the food, but I don´t eat anything particulary unhealthy! Maybe it´s a teenage thing. Like yesterday, I was really happy but then the next secund I just felt like I wanted to weep. It´s strange and it´s effecting my friends in the way that they´re a little terrefied of me. I´ve always been strong and had a hot temper so I gues that they´re doing the right thing, I don´t want to hit them in a normal cause. But sometimes I just let the mood get the best of me. At thouse situasions I can say some mean things that can bite there head of (english way of saying that you give them something they can not return, in words I mean). I just don´t know how I can get rid of it. I´ve been hot tempered my entire life, but this week was one of the worst in my life.

I tried to feel,
As I made the deal.
I tried to smile,
As I told a lie.

I tried to do right,
As I started a fight.
I tried to feel the sorrow,
As I forget about tomorrow.



So cold as if you where broken,
Like the Devil´s word never spoken.
Thorns sharp as blades,
While your beauty never fades.

Like the reflection in the water.
You appearense is getting darker.
The eyes are still so empty,
But the face says that you´ve seen plenty.

As the wind blowing in the trees,
The roses never brakes like these.
Standing strong as no other,
They can´t see why you bother.

Dem här dikterna skrev jag i skolan vid olika tillfällen då jag har haft tråkigt.  

Den här bilden är så vacker. Jag älskar darkangels! De är så mycket vackrare än lightangels. Okey, vad ska jag snacka om? Jag har tyvärr inte kunnat uppdatera min blogg på grund av att min "burk" inte har fungerat ordentligt. 
Jag skulle vilja kunna rita lika bra som tex Yukiru Sugisaki (tecknaren av DNAngel). Även fast det nog skulle vara omöjligt. Men jag vill kunna få in dendär obefläckade skönheten i stilen. Det ser liksom ut som om hon har lagt ner sin själ i varje bild. Dessutom skriver hon dialogerna på ett otroligt vackert & mystiskt sätt. Exempel:

Det var för länge sedan en ung konstnär.
De många konstverk som skapades av hans hand lyste som av liv & hänförde alla som såg dem.
Det fanns också en ung man som vars själ fullkomligt hade slukats av konstnärens verk.
Hans hetaste önskan var att få dem för sig själv.
Vad de inte visste var att deras önskan var en & den samma.

Endast genom att skapa & därigenom offra allt kunde unga konstnären leva.
Endast genom att stjäla & därigenom orsaka andra olycka kunde den unga tjuven bli lycklig.
Deras önskan förblev en & den samma.

Visst är det vackert skrivet! Jag har skrivit upp det & satt det på min vägg! *Smile*

Det är så roligt med skilldsmässor. Allt är ett helvette först men så blir det bättre än förut. Eller det kanske beror på vem man bor kvar hos & hur ens föräldrar är. Jag tycker det blev bättre så länge jag slipper träffa min farsa. Han är så jäkla jobbig. Jag ska inte gå in på detaljer.

Nu är mitt gymnasieval klart. Mitt första val va en bild linje, men jag vet inte om jag är tillräckligt bra för den. Men man måste ju försöka. Om jag hade en scaner så skulle jag kunna visa några av  mina bilder, men jag har ingen :(. Som ett av  mina måtton som jag har på väggen säjer "You try, you fail, you try, you fail, but the only true fail is when you stop trying". Det passar ganska bra in på nästan allt. Men den är nog dessto svårare att följa. Man vill gärna ge upp (beror på vad det gäller) efter bara några försök, eller så blir man förbannad. Jag har en ganska kort stubin så det går bara två gånger innnan jag blir förbannad, förutom när det gäller djur. Men om dem är för ihärdiga & verkligen gör något som jag inte gillar så kan jag bli arg. Som tillexempel om en hund försöker jucka mot benet. Då bli jag jäkligt förbannad & ser rött. Jag änvänder då min arga röst som jag brukar spara åt hästar som försöker vara tuffa, det fungerar faktiskt. Ett skarpt utrop & en ordentlig avvisning så håller dem sig från det. :P

Once or twise,
Roll a dice.
Three or four,
Wait there is more.
Five or six,
The dog licks.
Seven or eight,
Let´s do this right.
Nine or ten,
Birds in there den.

En bra barnvisa för engelska barn som kanske ska börja räkna? Hittade faktiskt på den själv! *Grin*

 Är det fler än jag som kan känna sig såhär glad på sin dator ibland? Vi kommer ganska bra överens, men ibland så vill den inte & då blir jag bara så sur. Vem gav den rätten att vägra? Jag va hemma idag på gund av  min "härliga" migrän + att jag var typ hel deprimerad, igår med. Men vad ska jag göra åt det? Mitt huvud är lite konstigt. Jaja, miss you buddies! Sorry I couldn´t suffer with you on the test. But I will tomorrow. We´re gonna be by the buss at 06:30 AM! Jag kommer typ få proppa mig full me åksjuke tabletter eftersom det tar typ två timmar till romme.  

Jag vet en så söt historia.

En vandrare reste runt i byar där svält ofta rådde. Varje gång kom folk upp till honom & bad om allmosa. Han hade inte hjärta att säja nej, så han gav allt han hade till dessa människor, även fast han blev lurad flera gånger, de var inte alla fattiga. Bara äregiriga. Men en dag så gick han in i en skog där han mötte en skogs andesom var utklädd till en benig man. Anden bad honom om hans arm till sina hungriga barn. Vid det här laget hade mannen givit alla sina saker till annat folk, så han hade inte ens kläder. Ändå sa han inte nej. Anden fick hans arm & följande dagar träffade han anden flera gånger, varje gång fick den en del av honom. Tillslut så hade han bara sitt huvud kvar. Då gav anden honom i gengält en lapp. På den lappen stog det skrivet med stora bokstäver "FOOL", men vandraren blev så lycklig att han började gråta. Ingen hade någonsin givit honom någonting tillbaka.

Jag skulle vilja vara som vandraren. Kanske inte så lättlurad, men så god.

Is he a fool?
No his a tool.
Is he for real?
No he can just feel.

He´s so good,
He´s not food.
He´s so sweet,
Even though he has no feet :P

Didn´t know how too end it. But it´s funny. *yay* my first funny poem!

Jag fattar inte! Jag gillar alltid de galna personerna i en serie. De flesta är seriemördare som ex Gaara & Kyo. I verkligheten hatar jag våldsamma typer men i en serie älskar jag dem, men oftast bara om jag känner till deras bakrund. Gaara älskar jag för att han var så himla söt som liten, han var elak men det var inte meningen att vara det. Han vara bara så ensam. Dessutom så försöker den enda person som brytt sig om honom, mörda honom precis som hans egen pappa försökt göra flera gånger. Hans mamma är död & han har inga syskon, bara en kusin. Som ni ser på en av bilderna så vänder alla honom ryggen då han är den som behöver den mest. Då han är snäll så slänger folk bara igen dörren framför honom utan att lyssna ordentligt på honom. Inte konstigt att man blir galen & en enstöring.

Alone in darkness,
Trying to feel less.
Alone in the world,
Trying to say the right word.

The eyes are blue,
And what they tell is true.
The eyes are empty,
And they still say plenty.

What´s wrong with being me?
I´m just feeling free.
What´s wrong with feeling?
I´m just not leaving.

Dedicated to Gaara :P I think it´s good *laugh*

Jag ska förklara ett av grund uttrycken i manga/anime som man måste veta för att förstå skämten eller känslan. Jo, eftersom japanska ungdomar pluggar & stressar så mycket så får dem lätt näsblod då dem tex ser någon som dem tycker är snygg. Det är otroligt roligt att se dem hindra ett flöde med näsblod & sedan vandra omkring med enorma pappers bitar i näsan. Dessutom måste ni nog kunna uttrycken som man ofta lägger till bakom någons namn ex Kyou-san. Det finns en lång lista på såna här tilläggs ord:
*sama = ärvördiga (ungefär, används vid respekt för någon)
*san = herr eller fru
*kun =ung kille (ändväns ofta till personer som är lika eller lägre stående än sig själv)
*chan = liten, söt (används ofta till flickor)
*senpai = (används av ex en yngre elev till en äldre)
*sensei = lärare, förebild
Dem här är ganska basik tilltalsfraser som man nästan måste kunna för att förstå en manga :P

(sakura undviker "hjärteattack")
 Jojo lever verkligen i sin egen lilla värld. För sista gången, jag planerar inget! Jag bara var överraskad för att i år så vet jag faktiskt när "alla hjärtans dag" är. Jag har aldrig förståt mig på den där dagen. Det är ju bara choklad fabrikerna som kommit på den för att tjäna extra pengar. Det vet alla. Men jag måste medge att godiset är gott :P 

I will make your heart break,
I will make your heart shake.
I will make your heart lie,
Even if you´re shy.

I will make your heart race,
I will make your heart seek un other place.
I will make your heart plea,
To take you too a place I can´t see.

Tried to write something that would fit, but It´s not really my style *pleaing for your approval*
   

Gud vilken perfekt helg det här blev då (sarkastisk). I dag var jag tvungen att vara i stallet 8:00 för at släppa ut hästarna. Sedan gick jag hem några timmar för att sedan vara i stallet kl 14:00 för att ta in hästarna igen. Efter det skulle jag fixa allt men Valsen. Visst det är roligt, men jag hade verkligen sett fram emot en sovmorgon. Imorgon ska jag vara med min alkis till faster, deprimerade farsa & en helt schoop med irriterande människor som vars liv leker för. Varför kan dem inte bara lämna mig ifred?! Jag vill bara slöa eller träna, men inte vara med dem! Jag blir alltid jätte deprimerad av att vara med min farsas sida av släkten, antagligen för att jag inte har något gemensamt med någon av dem. Där finns bara en tjej kusin som är hel mysko, resten är bara tv-spelande killar som inte vet hur man ska leva. Det blir alltid så att jag sitter ensam i ett hörn & lyssnar på medan dem skrattar & har trevligt. Det är som om ett skal slutit sig runt mig & stängt ute alla känslor för att förhindra att jag ska känna mig melankolisk. Om ni tycker att jag överdrivit på andra inlägg så kan jag garantera att det här är bokstavligt. Det var så på julafton, min kusins födelsedag & på min brorsas födelsedag. Det har varit så hela mitt liv, men aldig så här mycket.
När jag är med djur så blir jag lugn. Bland människor blir jag stressad. Jag antar att det är därför djur tycker bättre om mig än vad människor gör.

Leaving my home,
From wich I have come.
The mirror is smiling,
But I know that it´s lying.

The darkness in the eyes,
I have never known where it lies.
Never seased to belive it´s true,
Waiting infront of hell in a queue.

The fire is burning,
It doesn´t matter where am turning.
The devil keep me in the dark hell,
God, I wish I in live hadn´t fell.

Den här skrev jag på svenskan. Sista raden stämmer inte så bra som jag ville ha den (eller huvudtaget) men jag kom inte på något annat, så ni får se genom fingrarna. :P 

Jag kanske kan få börja i Martins & Jennys grupp (om det är ok för honom) eftersom det är lite olika grad på alla i gruppen & dessutom vill jag ha en kompis i gruppen & Jenny är väldigt snäll ( vi rider i samma grupp) + att en annan tjej från min ridgrupp går där. Men jag behöver nog öva lite på min sugiga serve först. Det bara går i en båge istället för snett rakt ner. Dessutom måste den ju träffa i motsvarande främre ruta som motståndaren står i, om ni förstår. Det jag blir irriterad på i gymnastiksalen i skolan är att (jag tror att det är en tennis bana) banan har sina rutor längst bak istället för längst fram. Dessutom är korrodoren för smal.


Här är nästan alla Naruto karaktärer som är med ganska ofta.
Namn från vänster:
*Rocky Lee
*Gai (sensei)
*Gaara
*Hinata
*Sakura
*Kakashi
*Naruto
*Iruka
*Sasuke
*Itachi
*Shikamaru
*Shino
*Neji
Ha, jag kan alla bra nu! Jag kan fler japanska namn än svenska & engelska.:P

Man klara sig bäst själv. Att kämpa själv gör dig starkare, det som inte dödar dig gör dig starkare. Om man är ensam finns det inget som kan såra dig eftersom du inte har något att förlora, förutom dig själv. Hur vet man när man förlorat sig själv? Jag är rädd för förändringar eftersom det kan förändra mig & jag vill vara den jag är. Jag har redan blivit tillräckligt formad av omgivningen för att inte vilja bli det fler gånger, det gör ont. Det är som jag var en lerfigur som fortfarande var fuktig & formbar, men efter ett antal gånger så bestämmer jag mig för att hoppa in i ugnen & hårdna till en oformbar staty. Jag föraktar barn för deras tomhet & förmåga att ta åt sig allt som världen fyller dem med. Barn är tomma bägare som kan fyllas med vad som helst som omgivningen väljer. Men nu har jag fått nog. Min bägare är full. Min figur har hårdnat. Jag tänker inte förändra mig för någon längre. För er som inte känner mig, så är jag en otroligt envis person & om jag har bestämt mig så är det så det ska vara. End of storie.