En person är som en bok. Det är omslaget som kanske drar till sig blickar men det är innehållet som avgör om den är värd att läsa. Omslaget är inte det som är viktigt, det är handlingen. Det här kanske låter nördigt men det är sant, jag är ingen riktig bokmal men man vet då man har hittat en bok som man vill läsa.
Mina favvo böcker är:
*Harry Potter
*Eragon
*Narnia serien
*Hawksong
*Amuletten från Samarkand
*Golems öga
Finns många fler men det är de här som jag har läst & kommer ihåg bäst. Jag är mer av en fantasy läsare. Varför ska jag läsa en tråkig realistisk bok om nån kärlekskrank tonåring som inte har något förnuft? Svenska författare har en tendens att göra sina tonårsböcker otroligt konstiga. Personer i verkligheten skulle aldrig säga eller göra så som de gör i böckerna. På det planet är fantasy mycket bättre, det är realistiskt men ändå inte. Jag läser för att komma undan verkligheten, inte för att förvrida den ännu mer! Men ändå tvingar vår dumma svenska/engelska lärare oss att läsa just såna böcker. Ingen gillar dem så varför kan hon inte välja några böcker som är nyare & lite mindre konstiga?