People only hear what they want to hear. Det har jag kommit på. Tillexempel om någon blir våldtagen, mobbad eller illa behandlad så är det aldrig någon som gör något åt det, trots att offret ifråga ropar på hjälp så ignoreras hans nödrop lika mycket som en flugas surr. En människas inre rop fungerar på ungefär lika dant sett. Det spelar ingen roll hur mycket du skriker, ingen kommer att höra det för ingen vill höra det. Men på något vis måste man få ur sig det för annars blir det som i uttrycket "I stormväder vem är starkast. Eken eller säden? Jo säden. Eken står imot all kraft men förr eller senare knäcks den, men säden böjer sig mjukt och bryts nästan aldrig. Man ska aldrig bygga upp ilske eller starka känslor för förr eller senare så knäcks det mentala skyddet runt dig och du riskerar ett sammanbrott. Tro mig jag vet. Jag har försökt med båda och bara då jag öppnade mig lite och släppte ut tex ilskan så kändes allt bättre. Men då jag inte visade dem känslorna överhuvudtaget och inte tex grät någon gång så blev tillslut att jag inte orkade längre. Jag klarade inte av att göra något som lade press på mig. Ett sådant sammanbrott hade jag i femman och det var inte roligt.