Den här bilden tog jag ur en internetnovell som jag ÄLSKAR! Författaren är otrolig!
Men tycker ni inte att Nathan (killen) är för söt? Killar ska inte se ut så! Dem ska inte vara helt felfria! Då försvinner lite av det som annars skulle ha gjort dem vackra/snygga mm. Men jag gillar inte för "söta" killar, det påminner om att sätta marmelad på mackan (för sliskigt).

Jag vet inte vad jag ska välja! Att gymnasieval kunde vara så svåra! Alla säjer att dem är de bästa men man vet ju att på insidan är dem lika dåliga allihoppa! Jag funderar på att gå teknik, eller funderar & funderar, jag har nästan bestämt mig för det. Många tycker att jag ska välja Estetiskt /inriktning Bild & Form men jag vill göra något som jag kan få job inom! Man måste tänka efter lite innan man gör ett val. Men det har jag aldrig varit bra på. Jag är mer "prata först, tänka sen". Min hjärna fungerar som en maskin som har fått glapp. Ibland fungerara den & ibland inte (oftast).

Är det någon av er läsare som tror på spöken/demoner mm? Det gör jag, så de så. Jag tror inte att när man dör så försvinner  man. Nä, jag tror på det där med ljuset prylen. Även om jag inte tror på gud/Jesus/Moses & vad dem nu heter. Att det finns spöken är jag säker på (även om alla de där konstiga medium programen får det att verka löjligt), jag har typ träffat på några. Det är svårt att förklara men man bara vet när det är något i rummet, man får ofta gåshud eller så hör man bara något,även om man vet att det inte finns någon där. Så var det i mitt gammla hus. Jag vaknade ofta av ljud i mitt rum på natten och dessutom har jag sett de där underliga ljusbollarna som folk pratar om. Ibörjan they freaked me out, men man lugnar ner sig efter några gånger. Men det som var mest underligt där hemma var att när jag satt ensam hemma och tittade på tv´n med ryggen mot trappan och överväninge kunde man VERKLIGEN höra hur någon gick runt däruppe. Vårt hus var ganska gammalt och alla dörrar gnisslade och varje steg man tar hörs, så det kan inte vara inbildning. Men jag hörde aldrig något på nedervånignen, bara i mitt rum & att någon traskade runt i hallen där. Jag brukar kalla spöken som jag träffar ofta & som gillar att retas, för Peeves (från Harry Potter). Men jag älskar att vara ensam, så varför skulle jag låta en döing skrämma mig från att göra det som jag tycker om?

Pain is real,
Pain is what I feel.
Pain is so clear,
There is nothing to fear.

Pain makes me lie,
Pain makes me cry.
Pain makes me tough,
Even when it´s rough.

Pain is called suffering,
Pain is called an offering.
Pain is called ice,
But I think you can rise.

Ha! I´m getting good at poems! *smirk*