Fullisar kan vara så roliga! Härom dagen så skulle jag & en kompis hem från en utflyck med skolan (vi åkte hem tidigare än resten) & så stiger en gammal fullis på tunnelbanan med sin rulator & bokstavligen ramlar ner i båset bredvis oss. Där sitter han tyst ett tag tills vi började klaga om den där smöriga rösten som säjer "tänk på avståndet mellan vagn & plattfor när du stiger av". Då säjer han ur tomma inte "ni...ni fuskar på proven & nu p..pratar ni om plattformer. Vad ska ni bli när ni blir stora". Vi höll på att garva ihjäl oss! Han verkade verkligen som om han tyckte att dagens ungdomar kommer att störta landet. Jag tror vi skarattade lika mycket i tio minuter & vi var tvungna att gå av.

Ibland blir jag så trött på folk, då vill man bara stänga in sig i ett rum & glömma bort att man existerar. Att vara glad tar på krafterna (åtminstone på mig) & efter ett tag så tar lagret slut & då klarar man bara inte av att ge ett ända leende till någon. Jag kan inte vara glad en hel dag för då blir jag helt odräglig dagen där på, så jag försöker balansera det genom att vara glad i skolan (även om jag egentligen inte är den som bestämer det, det bara blir så) & så blir jag helt känslolös på kvällen. Visst då säjer ni att jag kan vara lite mindre glad i skolan, men det kan jag inte! Det är som om någon i klassen har fjärkontrollen & kan bestämma hur jag ska vara. Jag har nog tappan min egen maual. Har någon sett den?

Why can´t I find a reason,
Why can´t I ever please them?
Why am I still fading,
Why am I still hating?

Can I make you kill,
Can I make you feel the chill?
Can I can call you dork,
Can you kill me with a fork?